När jag vaknar 1 januari 2017, så ligger jag i famnen på mitt ex bästa vän i min hemstad Kungsbacka. Det hela låter mer dramatiskt än vad det egentligen var. Ingen huvudvärk, ingen ångest, ingenting. Himlen är blåare än någonsin, som om den också börjat om. Det enda jag har är en tågbiljett som tar mig hem till Stockholm, och jag minns hur jag inte ville åka. Våra fingrar var intrasslade i varandra, vi hade nästan slagit en knut med hjälp av våra ben. Jag klappade hans långa, bruna, fina hår och tänkte att det här, det kanske är kärlekens år. Det måste vara så.

Jag skriver på min instagram: "2016, ljuva 2016. Började som en käftsmäll i minusgrader och slutade som en fjäder mot kinden. Jag identifierar mig inte med snacket om 2016 som skitår. Ja, kända människor dog men vad är vi för bortskämda människor som låter DET bli årets undergång? Det har varit det bästa i mitt liv. Hittills förstås. Aldrig har jag hunnit med så mycket förr, skrattat så att magen värkt så ofta eller träffat så många fantastiska människor. Jag har svårt att se att det skulle gå utför från och med nu.

Ta hand om 2017, ta hand om varandra.
❤️ Gött nytt och sånt."

Jag lever med en konstant känsla av att ingenting är som det skall, och att jag vet hur det borde vara. Mitt jobb som parkeringsvakt får mig att varje dag vilja skjuta mig själv i huvudet och göra en juice av det. Inte nog med att jag har världens mest hatade jobb och frivilligt går åtta timmar ute i rysskyla, så bor jag i Vårby gård. För er som inte känner till Vårby gård, så tänk på den absolut deppigaste platsen du någonsin besökt och lägg till Martin Timells ångest på det. Lägenheten är inrökt, köksluckorna blir inte rena hur länge man än putsar dem. Inte ens jävla aceton funkar. Våra grannar bråkar så ihärdigt om nätterna att jag fått ringa polisen två gånger, och det luktar alltid gräs i trappuppgången. Killen vi hyr lägenheten av har lämnat kvar norra europas fulaste ungkarlsmöbler och mitt rum ser ut som min första pojkväns rum. Det saknas verkligen bara medaljer på väggen, och som tur är har jag aldrig vunnit något. Jag sover bort tiden, det verkar som om allting suger. Men om en vecka så byter jag jobb och flyttar in hos en tjej i Fruängen. Det blir bra det här trots allt, tänker jag.

Det visar sig att tjejen jag blir inneboende hos inte alls är helt olik mig som jag från början trodde. Och inte kunde jag väl jobba kvar som parkeringsvakt? Egentligen hatade jag inte det där jobbet. Jag blir aldrig spottad på och ingen kör ner anmärkningar i halsen på mig. Snarare går jag in för att vara "Stockholms gladaste parkeringsvakt". Men varje dag kommer jag hem mer utmattad än dagen innan det och det dröjer ca fyratusen år innan min kropp helt och hållet tinat. Jobbet som parkeringsvakt är stundtals väldigt roligt tro det eller ej, men när det är tråkigt så är det roligare att titta på när en gammal människa går över gatan, och jag har extremt mycket tid att fundera över mitt liv. Inte helt otippat så kommer jag fram till att jag inte alls skall ha mycket tid över att fundera. Inte alls.

Så på en passkall decembernatt så har jag gnällt tillräckligt mycket för att Sara skall be mig komma tillbaka till mitt gamla jobb. Jag funderade på det i åtta timmar, sedan sa jag upp mig och det kändes som att nu, nu händer det något.

En vecka in på året har jag alltså börjat dejta, flyttat och bytt jobb. Men hur skall detta året överträffa det förra? Är det möjligt? Det var ju helt fantastiskt och det pirrar i magen som sockerdricka bara jag tänker på att vi har sommarn framför oss en hel gång till. Jag åker till Kungsbacka, har tredagars-dejt. Blir semiförälskad. Det går förstås åt helvete, och efter det så bestämmer jag mig att det bannemig får vara nog. Nu sätter jag ner foten. Nu kan snubbar dra åt h e l v e t e. Eller till Antarktis, bara jag slipper skräpet. Nu är det min familj, och mina vänner som är viktigast.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När jag var arton år gammal och satt mitt emot en psykolog i en ljusgrön fåtölj med näsdukar framför mig och allt det värsta bakom mig, så fick hon mig att inse att det gör så jävla ont att växa upp. Det känns som om kroppen skall explodera och lungorna spricka. Ena stunden är man sexton år gammal och går på hemmafester, köper överprisad vodka av stans mest framgångsrika langare. Man har lärare som bryr sig om en och man är tillräckligt mycket av ett barn för att folk skall se att det är någonting som inte är som det skall. Sen är man helt från ingenstans jättemycket äldre och det gick skitfort. Kanske blundade man hela tiden. Man råkar bli på smällen och måste göra abort och man sitter i ett ljusgrått väntrum mellan lyckliga par och man har ingen att ringa. Ingen alls trots att folk säger att man kan det så är det ingen som vill att man ringer klockan fyra på natten. Sen fyller man samma siffra som ens egen mamma var när hon fick en och man förstår inte hur någonting kunde bli så fel. Hur mycket jag än bearbetat det faktum att våra önskningar och drömmar om barndomen inte blev av, aldrig kommer att bli. De hände aldrig. Så är det ett konstant, blödande helvetes sår som aldrig slutar finnas för det rivs upp gång på gång. Huden spricker. Vi hade aldrig stora kalas, blev inte bjudna på middagar. Vi åkte aldrig utomlands, jag fick aldrig träffa mina föräldrar tillsammans i vuxen ålder Fan förlåt hörni, för jag låter som Alex Schulman. Men ingen ser inte längre att allting står rätt till. Jag betalar sällan mina räkningar i tid, jag glömmer bort att tvätta, jag tvättar inte alltid bort mitt smink innan jag lägger mig och jag äter godis typ varje dag.

Det är ingen som ser att man inte är vuxen så länge man kan klä på sig ordentligt och klarar av att ta hand om sin personliga hygien, och det är ungefär det. Jag blev vuxen när jag var barn och nu vet jag liksom inte alls vad jag är för jag fick aldrig vara ung. För jag har drömmar och mål och klarar mig helt okej och jag vet att jag kommer bli bäst på det jag gör i det här livet, men jag går också ut fem dagar i veckan, slarvar bort mitt bankomatkort var och varannan gång och jag tycker inte det är kul att ha tråkigt.

Det finns ingen som känner mig som skulle beskriva mig varken som omogen eller som oansvarsfull, men ändå förstår jag inte hur ni vuxna gör som inte har någon att ta ansvar för. Hur man väljer att gå hem och lägga sig i tid när man har all möjlighet i världen att dansa tills fötterna värker med människor man älskar? Eller ja, vissa vill man ju slå i ansiktet förstås.

Man kan inte leva om, man får inte. Så hur vet man att man inte ångrar sig? Man gör ju inte det. Man lever på och sen fattar man att allt är på väg att gå åt helvete och om man har tur så har man vett nog att vända om. Kanske är jag rädd att slarva bort mer än mitt bankomatkort i Decembernatten. Det är nog så. Här sitter jag med en uppenbar, gåva till talang men jag gör inte så värst mycket av den just nu alls. Som om jag sitter och väntar på att lusten, motivationen och inspirationen skall välla över mig utan att aktivt söka efter den. Så oerhört tacksam för att jag fattat min grej. Vad jag skall och måste göra, men inte har någon aning om hur. Jag har skrivit tio sidor i boken om mamma men jag har inte rört dokumentet på månader. Som om den skriver sig självt.

Jag vill skriva texter och krönikor för mig och för er, men ingenting går ihop. Ingenting alls blir bra nog och jag inser väl i samma sekund som jag skriver det här, att jag plötsligt inte bara ser det som ett nöje, utan något som är till för er och kanske försvinner hela syftet då. Det ger mig möjligt lite ont i magen att folk plötsligt skall granska det jag skriver, och skulle någon yttra sig om att jag är värdelös så skulle det med stor sannolikhet få mig att brista ut i fulgråt.

Jag är bara så rädd för att sjabbla bort, slarva bort och gör fel precis som hon gjorde. Så rädd att kroppen skall explodera. Man får inte leva om.

Likes

Comments

Igår var jag och mina hjärtan Olivia och @Jasminella på ett event för Melaninboxes! Innan det blev öppet för allmänheten var vi på middag, i den mysigaste källarlokalen i Gamla stan. Många event är roliga, många är halvdana men detta var verkligen lyckat! Vår vän Chloé Lillo höll i eventet och det hela var mycket trevligt. Bästa? Godiset. Se längre ner, det var helt sinnes!

Så, vad är Melaninboxes mer än en fin box? "

"A MORE DIVERSE WAY OF TRYING NEW & LOVED PRODUCTS!

A new box each month filled with goods suitable for all skintones, hair types and everyone who loves beauty!
Subscribe to the Melanin boxes and fall in love with new and loved products from all around the globe."

Aysha Jones, grundaren bjöd på Gambiansk mat och talade passionerat om sitt företag. En väldigt inspirerande kväll måste jag säga.

På varje plats fanns såklart en box! Min blev jag tyvärr av med, men jag inväntar en på posten! Är peppad på att prova ansiktsmasken som är pulverbaserad!

Tyvärr lägger jag upp mat på tallriken som ett barn......

Till vänster ser ni Aysha, grundaren! Så himla härlig person verkligen.

Ma girls! Olivia var verkligen baktullare än Paris Hilton 2008 men lyckas ändå se bra ut på bild. Sjukt.

Not for sale ale sponsrade eventet, och grundaren var där på plats och berättade hela historien om hur idén kom till. 100% av intäkterna för denna öl går nämligen oavkortat till trafficking-offer. Så känner du någon som driver restaurang eller så, så är detta verkligen ett coolt och riktigt viktigt varumärke att arbeta med! HEJA företag som tar ansvar.

85 kilo godis till efterrätt. Ni fattar inte, jag var i himlen?

Likes

Comments

Mår ni bra? Jag tror att jag gör det. Trots att jag just nu gjort av med alldeles för mycket pengar och hade europas sämsta utekväll igår med Olivia. Det var pinsamt dåligt och vi stod och frös utanför ställen tills fötterna domnade bort i hopp om att få komma in. Det har aldrig hänt förut. Vi nådde verkligen botten på så vis igår, men jag är GLAD att vi inte kom in för då hade jag varit helt obrukbar idag.

Nu har jag precis hämtat ut ett paket från NA-KD, med min nyårs-outfit! Har inte ens några planer, men det känns vettigt att åtminstone vara snygg i alla fall! Bland annat har jag beställt en glittrig, v-ringad jumpsuit. Den är to die for, ni får se den snart såklart. Nu blev jag även stressad över att fashion week väntar runt hörnet - hur kan det redan vara igen? Var liksom precis där. Det är utmattade att vara snygg så många dagar i rad? Men jag längtar så mycket.

Hur som, vill du också fynda riktigt fina kläder så har NA-KD en outlet i helgen! Jag skall svänga förbi där imorgon tänkte jag, tillsammans med @Jasminella. Vill ni veta mer så gå till eventet HÄR! Bland annat såg jag att märken som Calvin Klein, Levis m.m reas ut! Det är öppet idag med hörrni.

Även om jag ibland är lite kass på att uppdatera här, så skall ni veta att jag är sjukt aktiv på instagram. Emelieolssons.se heter jag där. Kram och happy friday!

Likes

Comments

Glad måndag! Äntligen känns det som om allting är som det skall igen och jag älskar måndagar åter igen. Det enda som skaver nu är tiden. Jag vet inte hur jag skall bära mig åt för att hinna skriva.

Idag: Jobb på NK 09:45-16:30. Jag har lämnat julklappar till de två första familjerna. Blev så otroligt rörd, särskilt av en av dem. Man ser att de levt ett hårt liv. Det påminner om min mamma. Har varit både i stan och i söderort och lämnat paket. Blev helt gråtig och känner mig lite konstig nu. Det är fantastiskt att få göra detta skall ni veta. Nu är jag på väg till Abrahamsberg för att bli bjuden på middag av Hannah och Anton!! Fy fan vad trevligt.

Tisdag: Jobb 09:45-16:30. Sedan skall jag handla lite fler julklappar till familjerna, möta upp min kollega och äta julbord på Kasai! Sjukt trevligt. TISDAG ÄR ÄVEN NYTT AVSNITT hörni.

Onsdag: Jag skall träffa @Jasminella vid 10:00 som skall hjälpa mig med julklappshjälpen, och sedan skall jag jobba till 20:15, och efter det möta en fin vän på viiiiin.

Torsdag: Ledig som vanligt. Skall fixa naglarna klockan 11.00, podda vid 14:30 och sedan gå på en lanseringsmiddag tillsammans med Olivia.

Fredag: Förhoppningsvis orkar jag gå på frukosten som NA-KD har i Solna. Vill verkligen dit men man är ju även en människa..

Jag i min nya klänning! Älskar att jag får klä upp mig till tänderna på jobbet. Det var annat när man var parkeringsvakt liksom.

Likes

Comments

Vilken knäpp helg jag haft. Har både jobbat och festat och stöttat Olivia på hennes läsarträff (jättekul att se allihopa!! ❤️) Det är lite tokigt när man känner någon som vän, och folk kommer fram. För de som läser hennes blogg och har gjort det i många år känner ju henne på ett helt annat sätt än jag.

Har i alla fall brutit alla mönster denna helgen. Har umgåtts med andra människor, nya människor. Varit på nya ställen och sådär. Det är sjukt att man bor i en stad med så många barer att besöka, så går man ändå alltid till samma. Hur som så har jag haft det väldigt bra. Behöver verkligen några timmar att smälta allting nu känner jag..

Åt den här pizzan på Kitchen & Table riktigt sent igår. Herregud den var så jävla god att jag ville ha den till frukost imorse. Ni måste prova.

Likes

Comments

För drygt lite mer än en vecka sedan skrev jag en tweet om hur jag vill hjälpa ekonomiskt utsatta familjer i Stockholmsområdet. Det såg ut såhär...

"När jag var barn var julen ett helvete, och det är den ännu. År efter år fick jag och min bror bevittna hur min mamma gjorde sitt bästa för att vi skulle få den där riktiga julen. I januari åt vi pasta varje dag, om vi ens hade råd med mat. Vi fick checkar av socialtjänsten för att kunna köpa mat när pengarna var slut. Julen handlar inte om presenter, men det finns så många
föräldrar som ruinerar sig själva för att få det att gå ihop och genomlider månader av oro och ångest. I år skall jag inte fira jul, i alla fall inte med min familj. Jag vill se till alla barn får paket i år, eller så många som möjligt."

Jag startade en insamling via swish eftersom jag insåg att det var för många som ville hjälpa till för att ta emot fysiska julklappar. Eftersom vi delar ut alla klappar personligen så blev det lite knepigt med logistiken. Efter bara några dygn, så passerade vi 11.000kr! Hittills har jag/vi tagit oss an i alla fall elva familjer. Kanske blir det fler, men det är en hel del arbete! Det är helt fantastiskt att se att så många engagerar sig och vill hjälpa. Jag är mållös. Eventuellt överskott kommer gå till organisationen Maskrosbarn, som hjälper barn och unga som lever/har levt med en förälder som lider/lidit av psykisk ohälsa och/eller missbruk.

Jag är så glad att jag får göra detta, och det är fantastiskt att julen äntligen känns meningsfull för mig också. Tusen tack till alla. Tillsvidare är insamlingen stoppad för att se till att det inte blir "för stort. Men vill ni följa arbetet och hålla utkik efter möjligheten att bidra så kan ni följa arbetet på alla mina sociala medier, men även i gruppen HÄR

Nu har jag precis varit förbi VASS PR, och de har bidragit med kilovis med produkter. Det känns hur roligt som helst. Jag är överväldigad av kärlek.

Likes

Comments

Hej! Fan vad skönt det känns att äntligen ha slutat deppa. Har accepterat att jag ser ut som en statist från en skräckfilm med nio naglar. Har accepterat att jag lär få kasta upp 10lax på en dator. Har accepterat mitt öde helt enkelt. Det är både nice och obehagligt att jag kan göra sådär. Stänga av. Sätta på.

Hur som helst, eftersom jag varit lite "ur form" milt sagt så har det ju varken blivit veckans planer eller veckans krönika. Pinsamt. Men, jag gör mitt bästa hörni. I alla fall, det är ändå några dagar kvar på veckan och jag har lite planer.

Den här sötgöten har läsarträff på fredag! Läs mer längre ner. Förresten så typiskt oss båda att ha livets utväxt. Haha. "Det skall vara så"..

Torsdag: Alltså, imorgon då. Jag skall tvätta. Det känns som om hur jag än gör så är allt jag vill använda alltid smutsigt. Känns ovuxet.. Sen skall vi podda vilket känns lite knäppt eftersom vi spelade in i måndags också. FÖRRESTEN! Vårt senaste avsnitt "Det blir nog inte värre än såhär" har fått sjukt fin respons. Så rolig! Folk verkar gilla när man är hysterisk. Efter att vi poddat, eller innan, så skall jag till VASS PR som sponsrar min julklappshjälp med produkter, hur fint?! Eventuellt överskott av produkter går till mammor i familjerna och eventuellt andra behövande. Sen skall jag förbi några andra butiker där jag lagt undan klappar till familj nr 1. Jag kör stenhårt för att flirta till mig billigare priser hos butikerna - det är ju för en god sak! Skall förbi story hotel på riddargatan som sponsrar i form av förvaring av klapparna, och slutligen sedan träffa min mentorungdom för att se "Solsidan" på bio. Lite knäppt ibland att JAG har en mentorungdom...

Fredag: Det var det jag skulle säga! På fredag är det årets julklappsevent. Läs mer om det på Olivias blogg HÄR. Hur som, Olivia kommer ha en liten läsarträff där hon signar böcker, minglar och har det mysigt helt enkelt. Jag kommer finnas där så om någon poddlyssnare eller så vill trilla förbi så GÖR DET! Juste, hon kommer även att sälja boken till halva priset. Hur nice? För er som inte kan komma så kan ni köpa boken HÄR!

Jag grät efter två jävla sidor.

Likes

Comments

Såhär glad var jag några timmar innan datorn blev stulen..

Sen blev jag deppig deluxe och vi blev bortskämda på en oklar middag på Sturehof..

Såhär ser jag ut varje dag på jobbet. Nästan. Eller jag har ju olika kläder men är on fleek i alla fall.

Sen var det drinkar på Acasts julfest. Kul idé men jag som inte är så mycket för glögg jublade inte direkt...

Innan vi rörde oss mot Anglais dit jag tog med mig min fina kollega så stannade vi till på Vigårda och jag provade deras Vegan-burgare. Den var heeelt ok.

För att slutligen komma till Anglais där vi delade på för många flaskor bubbel (ovanligt) och firade vår älskade @Jasminella. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag försökte glömma att mitt liv sög. Sedan rörde vi oss mot Kåken, och avslutade inte helt otippat på Spy Bar.


Förresten you guys. Nu har bestämt mig för att sluta lipa om mitt liv och sluta att vara en liten bitch. Jag måste skärpa mig och jag har tyckt synd om mig själv tillräckligt. Det gör inte mig något gott att ha någon offerkofta på mig. Det här med motgångar kanske är ett bra ämne till nästa veckas podd. Hur hanterar du motgångar?

Likes

Comments

Något bland det roligaste i mitt liv just nu är att få sitta i studion och podda. Senaste avsnittet spelade vi in igår och jag både grät och skrattade.

"För Emelie verkar precis allt gå åt helvete. I veckans avsnitt delar Olivia med sig av värdelösa råd och avslöjar sin totala okunskap om politik, medan Emelie bryter ihop och börjar gråta över sin livssistuation. Tjejerna diskuterar feminism, framgång och om man borde köpa en ny dator för donationspengarna som rullat in till förmån för barn i fattiga familjer" #omjagblirstor

Idag känns livet pyttelite enklare. En stulen dator är trots allt "bara" pengar, även om det är elvatusen... Jag får helt enkelt ta mina sista slantar och köpa en ny, och sen försäkra skiten ur mig själv.

För att jag skall ha råd att fortsätta leva kan ni väl i alla fall lyssna på podden. Haha. Det kan ni göra HÄR

Hur fet bild?! Typ motsatsen till mitt humör i detta avsnittet "Det blir nog inte värre än såhär"

Likes

Comments